Skrota eller jaga ut ur landet?

Av Posted on 0 Inga taggar 0

Bil Sweden hörde av sig, och jag blir inte klokare …
Här kommer deras förslag vad gäller Bonus Malus:
Citat: ”BIL Sweden föreslår istället ett bonus-malussystem baserat på den årliga fordonsskatten, kopplat till redan väl etablerade styrmedel, som omfattar alla personbilar. Syftet med att införa ett bonus-malussystem som omfattar hela personbilsparken istället för endast nybilsförsäljningen är att det ger ett robustare system med en långsiktig positiv effekt på koldioxidutsläppen. Dessutom premieras även äldre fordon med låga koldioxidutsläpp.”

Min slutsats: Bil Sweden är bara intresserade av nybilsförsäljning.(Stor överraskning? Men man borde se det lite vidare än så. Finns det ingen passion?)

Att straffbeskatta historien, dvs det som redan hänt är just straff.
Det enda vi kan förändra är framtiden.
Att i ett slag förändra förutsättningarna för något befintligt (höja skatten för törstigare äldre bilar) är exakt vad politiker i sina sämsta stunder gör.

Hur tusan tänker Bil Sweden?

Av Posted on 0 Inga taggar 0

Om sjutton år ska den svenska bilflottan vara fossiloberoende. Tillåt mig dissa den planen. Målet är bra, men varken realistiskt eller ens vettigt?
För att komma närmare målet har FFF (utredningen Fossilfri Fordonstrafik) föreslagit ett så kallat Bonus Malus-system.
Energisnåla bilar får rabatt på nybilspriset på maximalt 48000 kronor medan törstiga bilar får en extraavgift på maximalt 40000 kronor.
Fyra frågor kommer genast upp:
1) Är det ett vettigt mål?
Svar: Renare och snålare bilar tjänar alla på: dvs ett vettigt mål.
2) Är Bonus Malus rätt metod?
Svar: Att sänka skatt på effektiva bilar och höja på törstiga anser jag vara bra. Det handlar om nybilspriset och inte den årliga skatten. 40000 extra på en Ferrari, Porsche eller annan lyxbil spelar mindre roll.
3) Är det realistiskt?
Svar: Nej! Ingen, inte ens utredarna tror att målet går att nå med ens detta system.

Rush – så är den!

Av Posted on 0 Inga taggar 0

Så var jag tillbaka min barndoms F1-bubbla. Jag älskade James Hunts sponsorbefriade Hesket och hans galna satsningar. Ferrari var för överlägsna.
Men jag kommer ihåg det som i går när jag slogs av Niki Laudas modiga beslut att bryta Japans GP eftersom ”det var livsfarligt”.
Det är banne mig modigare att bryta än att köra vidare …
Racingfilmer brukar vara sorgliga historier som ingen gillar, usla racescener och tafflig handling.
F1-filmen Rush fixar både och. Väldigt välgjort och så högt motorljud att halva salongen håller för öronen. Det är mycket passion i detaljerna. Ron Howard, regissören, har haft mycket skojigt och knappast gått hem vid lunch.
Historien är bra men lite skruvad. På riktigt var Hunt och Lauda kompisar och konkurrenter. Och det här med att det bara var James Hunt som festade medan Lauda var en oljedrickande tekniknörd stämmer inte. När jag träffade Stefan Lövis Johansson berättade han att Lauda var den som partajade mest –

Vilket omslag ska vi trycka?

Dags för läsarmakt. I nästa nummer har vi både en stor och spännande tjänstebilsspecial och ett stort test av nio nya dubbdäck. Fråga är: vilket av dessa budskap ska vi ha stort på omslaget? Vilket får dig att köpa tidningen?
Skriv en kommentar!

bild.JPG

Arbetsdokument för nästa omslag – vad tycker du, ska den stora rubriken handla om tjänstebilar eller dubbdäck?