Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

F1: Upploppet

Av Posted on 0 Inga taggar 0

Med bara två race kvar och VM-kampen avgjord är årets F1-säsong verkligen inne på upploppet.

Det är i ett sådant här läge som de sporadiskt F1-intresserade redan har zoomat ut och zappat vidare.

Vi andra hänger kvar. Och tur är väl det.

Brasiliens GP den kommande helgen behöver nämligen inte bli en avslagen historia bara för att VM-striden är avgjort.

Både banan Interlagos och den brasilianska inramningen borgar nämligen för underhållning.

Till skillnad från säsongsavslutningen i Abu Dhabi. Vad jag kan komma ihåg har inget race som körts där varit särskilt minnesvärd i sig. Om man bortser från fyrverkerierna då.

Men så är Yas Marina också som ett diskobelyst Swarovski-smycke i en Aladdin-ask av någon kvarglömt i en sandöken: ganska ointressant när väl den första förvåningen över fyndet svepts bort av första bästa varma ökenvind.

F1: Att jämföra virtuoser

Av Posted on 0 Inga taggar 1

Jag var på konsert häromkvällen. Nej, inte en sådan där tillställning med skrikande tonåringar och/eller medelålders fyllon, utan en konsert för moget civiliserade vuxna, på moget civiliserade vuxnas högborg: Konserthuset i Stockholm.

Brahms violinkonsert stod på programmet, och violinkonserter råkar vara något som jag varit svag för sedan barnsben. Något som alldeles uppenbart inte har gått i arv till elvaåringen som utgjorde mitt medtvingade sällskap för kvällen.

Hennes missnöje rörde mig dock inte ett skvatt i ryggen. Att fostra barn är ett endurance-race: det är först mot slutet som man ser varthän det barkar; hur strategierna faller ut.

Med andra ord är inte min roll som förälder att göra henne kortsiktigt nöjd, utan att bidra till att hon blir välorienterad i världen och ja, då ingår en dos klassisk kultur i en uppväxt.

Men nu tappar jag tråden en smula.

Kvällens stora attraktion var Joshua Bell – amerikan kring 50 och en av världens främsta nu levande violinister.

Indy nästa – Bästa möjliga utfall för Ericsson

Av Posted on 0 Inga taggar 0

Sauber-föraren Marcus Ericsson har två GP-starter kvar innan F1-karriären är över för den här gången, men kumlasonen har ingen anledning att hänga läpp för det.

Idag tillkännagavs nämligen att han från och med nästa säsong är klar för en satsning på amerikanska IndyCar-serien – där även Felix Rosenqvist kommer att husera från 2019.

Sammantaget är detta den bästa tänkbara utvecklingen för Ericssons karriär – förmodligen till och med bättre än om han hade fått förnyat förtroende hos Sauber ytterligare ett år.

Skälen är flera.

För det första har åren i F1 inte varit lätta. Att år efter år köra fältets sämsta bil har varit den svåraste utmaningen under hela F1-karriären. Självklart trist att Mackan behöver lämna F1 samtidigt som Sauber äntligen hittat formen –

Den värdigaste mästaren

Av Posted on 0 Inga taggar 0

Jag har skrivit det förr, och jag skriver det igen: att vinna ett VM-guld i motorsport är förmodligen något av det svåraste som finns i idrottsvärlden.

Att göra det fem gånger om är inget annat chockerande stort.

Det pärlband av mirakulösa omständigheter som krävs för att iscensätta en sådan bedrift sträcker sig förmodligen hela vägen från Stevenage till Mexico City ett par gånger om.

Inte för att det är särskilt lätt att kämpa sig till en VM-buckla i mountainbike, rodel eller kulstötning heller – men jämförelsen haltar.

Min poäng är förstås att det krävs så oändligt mycket mer är talang och hårt arbete för att lyckas i motorsport. I de flesta andra idrotter kommer man garanterat rätt långt om de bägge faktorerna finns på plats – i motorsport är det långt ifrån säkert.

Det är snarare där resan börjar.