Gå till huvudsajt

Vi driftade tills vi kräktes!

Sen driftade vi lite till!

Drifta är skitsvårt, helt ärligt, och framför allt inbillar jag mig att det är svårt en bil som inte riktigt är avsedd för det. Fredrik är jätteduktig, och jag är jättedålig. Därför blev gårdagen helt perfekt.

Jag åkte med Fredrik, Fredrik åkte med mig. Med varierande resultat. Om jag lärde mig nåt? Hela dagen dokumenterades av superfotografen James Holm och ett långt härligt reportage om driftingskolan kommer snart i ett nummer av auto motor & sport. Tills vidare får ni hålla tillgodo med en liten sammanfattning. Se filmen. Se hela. Det är en ganska rolig minut med en fantastisk finish.

Ha en trevlig helg!

När eleven blir mästare, eller?

Nu är det dags för mig att ta min första och sista lektion i drifting. Eftersom jag troligtvis redan är så bra man kan vara så kommer inte mer än så behövas. Eventuellt.

Jag och min gode vän, amatördiftarkungen Fredrik Borgegård, (ni vet han som åker runt och kör i sidled med sin svarta lambo hela tiden) kommer åka till Eskilstuna för att plåga våra bilar lite. Fredrik ska försöka lära mig att drifta som den supercoola kille han är, och i retur ska jag försöka lära honom några långa ord. Hela spektaklet kommer dokumenteras och hamna i en mycket bra framtida upplaga av Auto Motor & Sport. Förhoppningsvis blir det lite rolig livefilmning också.

Till skillnad från vanlig drifting så ska vi såklart drifta med våra gatbilar. Det blir Fredriks nya Huracán 580-2 och min Z28. Två bilar som inte är jätterädda för att lägga rökridåer har vi insett.

Jag bifogar ett klipp som visar att jag egentligen redan är en sjukt bra driftare (jag skämtar, jag suger), och ett som visar när jag och Fredrik var ute och testade tillsammans sist. Det här kan inte annat än att gå åt skogen! Önska oss lycka till!

Parkerar du som en empatilös egoist?

Då är chansen rätt stor att du faktiskt är en. Häng med här nu så ska jag kategorisera dig lite, och kanske hjälpa dig bli en bättre människa.

Det blommade upp en diskussion i mitt flöde på facebook för ett par veckor sedan. Det var en bekant till mig som var lite irriterad och nedlåtande mot någon som hade sagt till honom för att han hade parkerat på en familjeparkering, trots att han var solo i bilen. Alltså han var irriterad på killen som sa till honom, inte tvärt om. ”Ursäkten” var att han inte ville ha dörruppslag på sin 7,5 basbeloppare. När mothuggen kom i tråden så var han helt oförstående. Självklart var det några som höll med honom, och några andra som inte gjorde det. Så är det med alla diskussioner på facebook, hur dumma de än är.

Jag höll inte med honom. Jag har aldrig ställt mig på en familjeparkering, trots att jag har barn. Det finns de som behöver dem bättre. Till exempel en liten mamma med barnvagn som har varit och veckohandlat, eller en pappa med 2 stycken 3-åringar som kanske inte är så lätta att hålla reda på, rätt skönt för honom att vara nära dörren, vad vet jag. Nåt skäl till att platserna är där finns ju. På vissa platser står det till och med att de finns där för barnens säkerhet. Men är man en stressad 30-åring så kan man inte ta hänsyn till sånt.

Jag skulle heller aldrig drömma om att ställa mig på en handikapplats. Det är en oerhört egoistisk handling som säger ganska mycket om dig som människa faktiskt. Lite samma sak som att hela tiden tränga sig i trafiken, man är liksom viktigare än alla andra tycker man. Intressant egenskap att ha. Det är också därför såna här diskussioner är svåra att ta, de som gör felen bryr sig liksom inte. Det är ingen som: ”Aha! Det hade jag inte tänkt på, gud vad dum jag känner mig”, utan alla rättfärdigar sitt beteende på olika sätt, ibland med stress, ibland med likgiltighet, ibland med egoism. Ibland med dumhet.

Felparkeringar bryr jag mig inte det minsta om. Ställer man sig någonstans som inte förstör för någon medmänniska så får man göra det hela dagen för mig om man vill. Jag har en god vän som lägger upp 3-4 bilder i veckan känns det som med bilder på hans bilar med små gula lappar i fönstret. Jätteroligt. Men han skulle heller aldrig ställa sig på en handikapplats, eller på en familjeplats. Gör man det utan att faktiskt ha en familj, eller att defacto vara handikappad, så är man fel ute. Så enkelt är det. Det finns liksom inga andra sätt att se på det.

Jag har gjort en väldigt vetenskaplig undersökning som har resulterat i exceldokumentet nedan. Studera det noga och se om du känner igen dig. Gör du det så tänk efter lite nästa gång. Istället för att ställa dig på en familjeparkering, hjälp mamman som borde stå där med sina kassar. Är du så stressad så du känner att du måste ställa dig närmast dörren för att hinna till mötet, åk för guds skulle lite tidigare i fortsättningen. Skitenkelt. Är du så rädd om din lilla bil att du inte kan stå på en normal parkering, ställ dig väldigt, väldigt långt bort istället så din bil kan känna sig trygg, eller ännu bättre, sälja bilen och köp en som du inte är lika rädd om.

Enkelt va? Tydligen inte för alla. Men men. Nu ska jag åka till Täby centrum och stoppa bananer i avgasrören på bilar utan handikapptillstånd som står på handikapplats. Är det en Tesla får jag väl stoppa bananen i laddhålet. Revolutionen är nära! Låt ropen skalla! Mer parkeringsvett åt alla!

Platserna är till för barnens säkerhet. Härlig grej att skita i för att man inte vill riskera dörruppslag.

Platserna är till för barnens säkerhet. Härlig grej att skita i för att man inte vill riskera dörruppslag på tjänstekärran.

Fantastisk skylt!

Fantastisk skylt!

Vetenskaplig undersökning, så det så

Vetenskaplig undersökning, så det så

 

 

Bumblebee är till salu!

Jag har tagit mig mod att lägga ut en annons på bilen äntligen. Jag vet egentligen inte varför, för jag vill inte sälja den. Senast igår pratade jag med en Amerikansk leverantör av trimdelar till den.

Jag satte ut båten också. Om jag kan sälja en sak jag egentligen inte vill sälja kan jag lika gärna sälja 2.
Troligtvis säljer jag ingen av dem, men man vet aldrig. Med tanke på att jag har samma impulskontroll som de där valarna som helt plötsligt bestämmer sig för att simma rätt upp på land, så kan vad som helst hända.

Här är annonsen för den som är intresserad.

http://www.blocket.se/stockholm/Chevrolet_Camaro_Z28_Bumblebee_enda_i_Sverige_68265909.htm?ca=11

Världens coolaste bil. Så det så.

Världens coolaste bil. Så det så.

112! Koppla mig till sjöräddningen! Jag tror vi sjunker!

UNGAR, HUNDAR OCH KÄRRINGAR FÅR HOPPA FÖRST!!  Vi var ute och åkte lite båt i lördags…. Vädret var fantastiskt och vi var på turné i närheten av där jag är uppväxt, i skärgården innanför Furusund.

I ca 8 knops fart åker vi på ett ställe där jag har åkt minst 100 gånger tidigare, dock inte med så pass stor båt, men det spelade ingen roll då det enligt kortet är minst 3 meter djupt i området enligt sjökortet.

Vi är 4 vuxna, 4 barn och 3 hundar ombord och har det faktiskt oförskämt bra när smällen från helvetet dånar till och den 25 ton tunga båten studsar över något som inte kan vara nåt annat än massivt berg.

Paniken är omedelbar. Jag skriker åt Henrik som är med, Ring 112! Sjöräddningen! Jag var helt säkert på att vi hade tappat minst en axel och skulle sjunka. Jag skrek åt de andra att flytta på sig då motorrummet såklart ligger precis under där alla sitter. Halva besättningen börjar vinka till sig närliggande båtar, den andra halvan försöker röja så att vi kan komma till och se om vi tar in vatten.

Inget vatten vad vi kan se i alla fall. Det kommer dit ett par båtar som försöker hjälpa oss att bogsera men de är för små och vi driver in mot land i alla fall. Jag får tag på Hasse Rindar, som har varvet i Spillersboda, han och hans son slänger sig i sin lite större båt och kommer utfarandes för att koppla en tamp och dra in oss till land. Sjöräddningen är 45 minuter bort och kan inte göra mycket så vi ringer tillbaka och säger att de inte behöver komma. Båten verkar inte ta in något vatten alls vilket vi för stunden tycker är väldigt märkligt med tanke på smällen. Alla börjar lugna ner sig något när vi närmar oss land och inser att vi inte kommer behöva överge skeppet.

Vi kommer in till land och tar genast en annan båt ut till där det hände för att se hur det kunde gå till. Det skulle ju vara minst 3 meter djupt enligt kortet. Vi lodade med en båtshake och det tog oss inte ens en minut förrän vi hittade bumligen. Mitt på 6-meterskurvan så ligger den, en jättesten, ca 1,2 meter under vattenytan. Helt obegripligt att den kan vara outmärkt. Men en vanlig båt åker såklart rakt över den utan att märka något. Vi antecknar longitud och latitud för att kunna rapportera till sjöfartsverket och åker vidare.

Igår lyftes båten upp på land av Hasse Möller på Högmarsö Varv. Ett varv där för övrigt min farfar arbetade en gång i tiden. Jag var helt förberedd på att det skulle vara soprent under båten och att vi skulle få stå på land resten av året. Men när båten kommer upp så syns det knappt något. Ena proppen är skadad och ena axeln kan möjligtvis ha fått sig en smäll. Men har man tur och hamnar på rätt ställe där rätt folk finns så är sånt inga problem. Hasse fixar och donar och båten är snart klar för sjösättning. Helt otroligt.

Hur kommer det sig att skadorna inte var större? det finns 2 skäl. Dels så är båten mer eller mindre en pansarvagn. Jag är beredd att köra chicken race med vem som helst som vågar ställa upp. Propellrarna kan man bryta is med och axlarna är grövre än på militärens 200-båtar. Dels så var nog inte smällen så fantastiskt brutal som jag vill minnas den. Jag blev skiträdd helt enkelt när det small till och allt förstorades upp i huvudet. båten var full av både människor och hundar och min första tanke när det hände var att vi skulle behöva hoppa i allihopa och simma till land. Det materiella skiter jag fullständigt i, men jag vill inte att mina barn ska vara rädda för att vara på sjön resten av livet, så jag är jätteglad och lättad att det gick som det gick.

Jag ska faktiskt ut och provköra båten redan idag, och funkar allt, vilket jag inte betvivlar att det gör, så gissar jag att vi är ute och far igen redan imorgon. Stort tack till Rindar och alla ni andra som hjälpte till precis när det hände. Jättetack till Hasse på Högmarsö varv som offrade sin söndag för att plocka upp en plastjolle på sin enorma slip. Tack Johan D för att du alltid verkar finnas i närheten när du behövs;) Tack också till försäkringsbolaget Alandia med Ricard Sjöström i spetsen som visade både stor flexibilitet och stort tålamod när en panikslagen tjockis ringer mitt i helgledigheten…:)

Nu måste jag åka och bunkra, det krävs många flaskor skumpa för att komma över det här…

 

så kan det gå

 

De här behövde inte komma visade sig. Men en enorm trygghet att de finns!

Johan inspekterar

Johan inspekterar

Tror ni sjöfartsverket står för självrisken?

Tror ni sjöfartsverket står för självrisken?

hela smällen som jag trodde skulle sänka båten resulterade i detta. Känna lite fånigt i efterhand..

hela smällen som jag trodde skulle sänka båten resulterade i detta. Känna lite fånigt i efterhand..

En obligatorisk bilbild, Bumblebee på varvet.

En obligatorisk bilbild, Bumblebee på varvet.