Gå till huvudsajt

Archive: Jun 2014

Var parkerar man en Nascar?

Nu är vi precis på väg att åka av färjan i Karlskrona. Skönt att slippa de Polska vägarna även om delar av motorvägarna var jättefina.

Kom precis på ett litet problem bara, jag har inget garage åt Nasse! Tänkte inte på det! Vad gör man då? Åker och ställer den i Täby centrum med p-skiva? Ställer den längs vägen? Blir jobbigt med förvärmningen på städnatten. Några tips? Bra framförhållning dom alltid såklart.

image.jpeg

Obeskrivlig känsla!

När jag skulle köra Nascaren första gången så sa Peder till mig att ta det lugnt och försökte förklara vilket drag det var i motorn och hur den var att köra. Budskapet gick fram men jag kunde aldrig föreställt mig känslan som han försökte förmedla.

Jag visste att det var drag i motorn, det fattar alla som hört den varva på tomgång men man måste köra den för att förstå på riktig…

Jag rullade iväg ut ur depån försiktigt och tryckte på lite när jag kom ut på banan. Motorn svarade direkt och tryckte på med grym kraft, det var som en hästspark i ryggen. Kraften var så rå och direkt att det inte går beskriva, det var som att slå på en av/på knapp när man nuddade gasen, helt galet vrid.

På rakan kommer bilarna normalt upp i 230 km/h, de snabbaste kanske 240+. Eftersom vi hade gamla slicks med dåligt grepp så kunde vi inte komma ut på rakan i hög fart och var tvungna att börja bromsa efter halva dryg då bromsar gjorda för ovanbanekörning. Men trots det och att jag bara gasade 50% och växlade vid 7500 varv (den varvar upp till 10500 varv) så kom vi upp i 200 kh/h. Hade vi haft rätt däck och kunnat bromsa där alla andra tror jag vi skulle kunna komma upp i 300 km/h.

När jag kört mina varv och kom in i depån igen så sprutade det adrenalin i kroppen. Det är svårt att beskriva upplevelsen men känslan var att jag precis kört ett monster. Jag har aldrig känt och fått kontrollera så mycket rå kraft, hade jag trampat gasen i botten hade den säkert flugit till månen haha

Jag är en av de få svenska som fått köra ev Nascar och det är jag evigt tacksam Peder som tog med mig på detta, en upplevelse jag aldrig glömmer. Tack Peder, du är kung!

Igår var det uppvisning av alla bilar på banan och en helikopter flög runt och filmade allt.

Helikoptern raceade runt banan med en Gumpert (finns 45 st i världen) som tillslut snurrade av i en kurva. Då fick vi rycka i med Dogge och bogsera tillbaka den, en Ram som drar en Gumpert är inte varje dag man ser 😉

Jag fick chansen att flyga med helikoptern och han var riktigt grym.

På eftermiddagen passade jag på att gå in till torget i Poznan och shoppa lite presenter till tjejerna. Det är riktigt fint och mysigt där, inte helt olikt en av mina favorit städer Prag.

På kvällen var det avslutningsmiddag.

Det var riktigt trevligt och jag träffade många sköna människor, som tex Oscar Palm, Sveriges ledande Carrera cup förare.

Efter middagen bjöds det på house konsert med grym ljusshow.

Nu är vi påväg hem nöjda efter en grymt kul vecka.

Det ska bli riktigt skönt att komma hem, jag och Peder saknar våra familjer som fan nu…

Men först ska vi åka massa bil och båt igen 😉
/P

image.jpeg
image-1.jpeg
image-2.jpeg
image-3.jpeg
image-4.jpeg
image-5.jpeg
image-6.jpeg
image-7.jpeg
image-8.jpeg
image-9.jpeg
image-10.jpeg
image-11.jpeg

Banoskulden tagen – lyssna!

Nasse överlevde! Jag också!
Efter många turer och en hel del prestationsångest då absolut varenda människa på banan ville se (och framför allt höra) när vi drog iväg så kände jag viss press att leverera, som tur är så räcker det med att starta Nasse för att de flesta ska tycka att det räcker, för några varvrekord var det inte tal om direkt…

image.jpeg

Allt fungerade bra och efter några varv i myrfart så svängde vi in i depån igen.

image-1.jpeg

Imorgon då ska vi testa lite till,, då ska Pansar också köra lite. Han träffade Jarmo på 7H bil idag och fick testa en ny Porsche 991 S istället så han var nöjd ändå:)
Nu sitter vi och äter vildsvin någonstans i Polen

image-2.jpeg

Nu ska jag sluta vara otrevlig mot mina trevliga bordskamrater. Hörs imorrn! Hej!

På väg mot Poznan!

I Dogge igen! Nu med ca 30 mil till slutdestinationen Poznan, där vi ska spendera resten av veckan. Innan vi åkte så fick vi syn på en orginal Ford GT40 från 1969! Stor respekt till ägaren som använder den istället för att bara låta den stå. Vi gissar att den iallafall är värd runt 20 mill….

image.jpeg

20 mill är varken nasse eller dogge värd men vi har det bra ändå!

image-1.jpeg

Magnus har köpt en ny Lambo som vi är avundsjuka på, så vi tar selfies med den och låtsas att det är våran.

image-2.jpeg

> Idag kör pansar dogge och jag tycker att det är läskigt men jag försöker spela tuff.

image-3.jpeg

> Annars så är allt bra! Vi saknar och älskar våra fruar och barn! Här är en bild på några av mina älsklingar. Nu saknar jag dem ännu mer bara för det…

image-4.jpeg

> Imorgon är första bandagen och vi ser fram emot den med skräckblandad förtjusning… 🙂

Jag är en föredetting!

Idag landade vi i Polen och åkte en kort tur till ett närliggande hotel som vi ska spendera en natt på innan vi åker vidare till Poznan som är slutdestinationen.
I brist på annat att göra så hetsklistrade vi dekaler på alla bilar vi hittade

image-2.jpeg

Pansar gjorde också sin första provsittning i bilen. In i den gick ok, men de 10 sekunder man har på sig att komma ut blev 48… Så Pansar är än så länge rostat bröd.

image-3.jpeg

Själv insåg jag att jag är en föredetting av rang då jag skulle slita på mig gamla racingoverallen. Förutom att den förmodligen inte hade passat ändå så visade det sig att dragkedjan hade rostat sönder totalt och inte ens pansarmuskler kunde förmå den att öppna sig. Så den åker upp på väggen i garaget igen tillsammans med övrig memoribilia från en svunnen tid.. Jag får köra med badshortsen istället.

image.jpeg

Ett annat tecken på föredettingstatusen är att jag redan nu börjat tveka inför kvällens stora party som enligt utsago ska bli episkt! Det är ju liksom en dag imorgon också som gamlingarna brukar säga…