Sleepless in San Francisco

Klockan är 02:50 och jag har försökt sova sen 21:30 som en 160-åring men nu skiter jag i det.

Idag körde jag på Laguna Seca! Helt sjukt häftigt! Jag har aldrig varit med om nåt liknande i banväg faktiskt. Höjdskillnaderna, blinda kurvor, och såklart korkskruven. Vilken jäkla kurva eller vad man nu ska kalla den:) först en jättehård inbromsning utan att se nåt, sen en jättesnabb vänster-höger rakt ner för världens brant, helt galet.

Fantastiskt kul att få ha gjort det måste jag säga. Ett minne för livet. Efter bankörningen åkte vi mot San Francisco där jag nu lider av insomnia, kanske för att vi ska ut till Alcatraz om några timmar och jag är rädd för att de ska låsa in mig. På den här resan kan vad som helst hända känns det som.

image.jpeg
Korkskruven. Sjukt coolt.

image.jpeg
Vi fick åka lite Aston också,

Highway One helt fadäsfritt!

Förutom 65 felkörningar.

Vi åkte från finhotellet efter en frukost för två som kostade mer än en middag för fyra hemma. Jag tog french toast och fick omedelbar ångest då det kom in en tallrik motsvarande en Skogsholmslimpa kryddad med två liter sirap, på sidan låg en liten jordgubbe.

Med paltkoma från helvetet gav vi oss iväg ut på klassiska highway one som går mellan Los Angeles och San Francisco. Dock är inte vägen så självklar som man kan tro, vägarna byter namn hipp som happ och vi lyckades köra fel hur många som helst.

Men väl inne på själva kringelikroksträckan längst kusten så är den helt underbar. Vyer och miljöer som är svåra att förmedla med bilder. Det måste nog upplevas. Hälften av bilarna vi mötte var Mustang och Camarocabbar, säkert hyrda av turister, men likväl coolt.

Nu måste jag sluta skriva för nu ska vi ut till Laguna Seca!

Santa Monica Polisen?

Jag vill anmäla en stöld! Flytet på resan håller i sig… Efter att resan från Austin till Los Angeles blivit försenad med ett dygn på grund av Magnus ”nära-döden-upplevelse” kom vi äntligen iväg. Nu är det dags för road trip!

Vi landade i LA redan vid åttatiden på morgonen och bestämde oss för att käka frukost nere på Santa Monica Pier, och ta lite coola bilder på bilen vi ska köra vår road trip med, en riktigt skön Cadillac ATS V!
Vi parkerade och tog promenaden ut på piren fram och tillbaka. På vägen tillbaka för att hämta bilen stannar jag på Bubba Gump Shrimp och köper ett par presenter åt barnen, eller rättare sagt försökte. När jag ska betala är plånboken borta!
Vi går sträckan mellan bilen och piren fem gånger och letar, frågar i alla butiker, men den är borta. Jag måste ha tappat den eller så har nån snott den.

Vi behöver en ambulans till banan!

Min kompis har blivit biten av en giftspindel och börjat krampa. Det känns bråttom!

En F1 helg med extra krydda är över. Tur det känns det som. Jag vet inte om vi hade klarat mycket mer.

I torsdags landade vi i Austin Texas, för att se på ett av årets bästa race i F1 cirkusen. Fredagen och lördagen regnade bort efter enorma skyfall. Men söndagen såg ut att bli en galet bra dag med bilar på banan från tidig morgon till sen kväll.

Kvalet började redan klockan 09.00 lokal tid och vi hade bokat en bil ut till banan 07:30 som skulle kosta 20 dollar. Han bestämde sig dock för att lämna walk over, så i panik en halvtimme senare fick vi tag i en corolla som körde ut oss för 80 dollar. Kanonpris.

Kvalet gick bra men vädret var fortfarande dåligt så vi tittade på det mesta från presscentrets tv-apparater.

Jag har toalettat med Daniel Ricciardo!

Ni vet hur det är när man står på muggen och försöker sköta sig själv så stövlar det in någon och ställer sig i luckan precis intill och förstör allt flow?

Det hände precis mig och Magnus som avsiktligt hade lämnat en lucka imellan oss. Så bra kompisar är vi liksom inte.

In stövlar Nån och tar plats imellan oss, inte ok. När jag tittar till vänster för att ge nykomlingen onda ögat för hans övertramp så känner jag igen honom. Visar sig stt det var Red Bulls Daniel Ricciardo som troligtvis hade hört att jag var på plats och ville hänga lite.

Omedelbart slår jag bort onda ögat och börjar le lite istället. Han ser lite frågande tillbaka på mig. Fullt förståligt så här i efterhand med tanke på våran utsatta situation så att säga, jag kanske ska vara glad att han inte kallade på vakterna.