Gå till huvudsajt

Archive: Okt 2016

Nu förstår jag hur Rolex och Louis Vuitton har det…

Blir du kopierad betyder det att du har gjort  något bra, sa nån, Kopiering är den ädlaste formen av smicker, sa nån annan. Skitsnack säger jag. Det är bara irriterande. Jag har nu full förståelse för hur Rolex känner sig när de ser bilder från Silk Market i Peking, eller hur han Louis Vuitton mår när han går omkring i valfritt köpcentra, där helt plötsligt unga medellösa damer alla har råd med en av hans jättedyra väskor.

För ett 10-tal år sen när jag var i Kina blev jag påhoppad av en sån gatuförsäljare som hade en hel väska full med Roiex och baitlingklockor som han ville att jag skulle köpa en av, säkert ett 30-tal olika att välja på. Efter lite risvin tyckte jag det var jätteroligt så det slutade med att jag köpte hela väskan, inklusive själva väskan, och tog med hem till Sverige. jag gav sen bort alla klockor i julklapp till släkt och vänner. Eftersom jag ursprungligen kommer från Norrtälje så tror jag att drygt hälften fortfarande bär dem och tror att de är äkta. Jag tänker inte berätta för dem hur Rolex egentligen stavas, de får de ta reda på själva.

Att bli kopierad i affärsvärlden är en regel snarare än en undantag. Att ta rygg på någon som gör någonting bra, men att göra det på sitt eget sätt är ett väl beprövat framgångsrecept. Man behöver inte uppfinna hjulet varje dag, det går bra ändå. Jag har själv varit med om det vid flera tillfällen och pratade senast igår med en advokat angående ett aktuellt ärende där någon har gått över gränsen. Det ärendet går vi inte in närmare på men ett par andra exempel kan vi ta. Vi arrangerar som bekant en del bilevent, och har man en bra idé tar folk efter, det är som sagt inte så konstigt. Lite irriterad blev jag dock härom veckan när någon helt sonika hade kört en ren copy/paste på en av våra grejor, alltså inte ens försökt skriva om texten i inbjudan, utan det var verkligen mina ord som stod där, på deras facebooksida. Det är väl att gå lite långt kan jag tycka. Lite eget driv och uppfinningsrikedom tycker jag att man ska ha. Eller så hade man kunnat fråga innan, det är också en variant.

Ännu mer irriterad blev jag dock när nästa grej dök upp. Väldigt mycket oviktigare, men mer irriterande och kränkande av någon anledning. Nu har nån skitit i det blå skåpet ordentligt. Nån har nämligen kopierat min kopia. Nån har gjort en egen version av min Bumblebee. MIN Bumbelbee! Det finns tusentals bumblebee redan säger ni, din var inte direkt först. Nej helt riktigt, men den var ju lite speciell får ni hålla med om. Avgör själv på bilderna vad ni tycker. Jag tycker att kopian ser för jäklig ut. Troligtvis ser den ännu jäkligare ut i verkligheten. Scott Skepple som har designat min bumblebee, och till exempel den slitna GT3 RSen med martinidesign som ni säkert har sett, lägger nämligen ner 100-tals timmar på att få 3d effekter, djup och massor av detaljer i hans designer, den här ser mer ut som att han har tagit ett foto och kletat på. Samma sak gäller såklart till exempel klockor. Det ligger faktiskt ett par timmars arbete bakom att få en Rolex Deepsea fungera på ända ner till 3900 meters djup. Det är inte bara att ta en 30 kronors seiko och byta loggan. De vet alla som köper en sån, det är därför man vill ha den. Inte för att imponera på någon som bevisligen inte förstår vad det är iallafall.

Nej, jag inser nu att jag inte alls är irriterad på de som kopierar och bär kopior, jag tycker synd om dem. Det är något hos dem som saknas. Jag tror de behöver lite kärlek. Så möter du mig någonstans och jag slänger mig fram och ger dig en kram, då vet du att du är avslöjad. Då vet du att din Rolexkopia inte var så bra som killen med louis vittånväskan sa.

img_0153

Kopian mot originalkopian, kan man säga så?

img_0112

jag håller mig till den här tror jag.

Korkad och stressad = Dyrt

De senaste dagarna har varit lite motiga på transportfronten. Bara att erkänna. Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig.

Det började med att jag åkte till Aten för några dagar sedan för lite jobb. Härligt ställe att vara på. Fortfarande varmt och skönt även om säsongen drar mot sitt slut.

Problematiken började när jag tittade på min icke ombokningsbara biljett och såg att mitt plan hem gick kl 14.00 på torsdagen, med en mellanlandning i Köpenhamn. Jag hatar mellanlandningar, och jag hatar att vänta en halv dag på ett flygplan. Kan liksom inte ta mig för något förutom att sitta och vänta. Så jag gick in på nån sajt och hittade ett direktflyg kl 09.00 istället. Perfekt. Jag köpte ytterligare en icke ombokningsbar biljett och var jättenöjd med att jag skulle komma hem 6-7 timmar tidigare än planerat.

När jag senare på kvällen gick in på sajten igen för att boka stol, jag vill helst sitta i gången, så ser jag att jag har bokat resan till den 20/10 istället för 13/10, alltså en vecka bort. Därmed INTE dagen när jag ville åka. Och, som sagt icke ombokningsbar. I ren ilska går jag in och köper en tredje icke ombokningsbar biljett då jag redan bokat upp massa grejor de där timmarna jag skulle komma hem tidigare.

Biljett nummer 3 tog mig faktiskt hem, och planet landade dessutom i tid vilket var alldeles perfekt. Då hade jag plötsligt 7 extra timmar att spendera, möjligtvis de 7 dyraste timmarna i mitt liv. Men likväl 7 timmar. Dessa spenderade jag så här: Jag satte mig i en röd Saab med släp, köade mig genom stan, var trots det på plats på mötet en timme för tidigt då jag inte kan klockan, satt i bilen och väntade, gjorde det vi skulle göra, Tack igen Lelle! Åkte sedan hem, i rusningstrafiken. Sen var tiden slut. Så mina 7 dyraste timmar spenderades i en bil med jämförbart värde med timmarna i fråga. Rolig jämförelse. Nog om det.

Nästa fadäs inträffade redan när jag kom hem, då står det 4 st alldeles nya fina däck till en jättefin Ferrari där. Problemet var bara att däcken redan borde ha suttit på Ferrarin som skulle till Portugal dagen efter. Ferrarin stod i Linköping. Däcken i Täby. Mitt fel. Vad gör man då? Jo man ringer en budbil som kommer och hämtar däcken och i ilfart kör ner dem till Linköping så att de kan monteras på Ferrarin innan avresa. Ännu en transport som överstiger värdet på själva varan. Så kan det gå när man är dum i huvudet.

Vad kan mer gå fel? Jo, idag skulle jag hämta ut en ny Volvo V90 jag beställde i mars, jättefin bronsfärgad historia som jag sett fram emot att provköra. Jag får ju inte vara med på så många provkörningar på tidningen så istället måste jag köpa bilarna för att få testa dem. Så även i detta fall.

När min medåkare hade anlänt och vi sitter i bilen på väg mot handlaren ringer handlaren med andan i halsen och säger att det inte går idag. En transportfirma har varit där under natten och lämnat av fler nybilar och parkerat in min och några till som stod färdiga för leverans. Inget konstigt med det. Händer varje dag. Problemet var bara att han åkte därifrån med nycklarna till alla nya bilar, inklusive den Forden som står 3 cm bakom min Volvo. Så min Volvo står där den står tills dess att fraktaren kommer tillbaka med nycklarna, och det hade han inte gjort när jag väl var där… Snäll och rar som min Volvohandlare ändå är så fick jag istället låna en ny XC90, eftersom bilen vi åkte dit med, den berömda Saaben, hade jag redan gett bort till min käre far som nu var på väg hem för att prova om hans 80 kilos Sankt Bernhard skulle få plats i bakluckan.

Så nu sitter jag här på mitt kontor i Täby. Lite fattigare än tidigare, och med en strid ström av ”tips inför resan” mail i inkorgen inför min hemresa från Grekland om en vecka. På parkeringen står en bil som inte är min, och på lagret finns inga däck, bara fraktfakturan från helvetet.

Vad har jag då lärt mig av allt detta? Absolut ingenting… Imorgon gryr en ny dag, full med möjligheter att göra dumma grejor. Det borde ni också göra tycker jag, så slipper jag känna mig så ensam. Skärp er!, säger jag därför till er som sitter där och bara köper en flygbiljett per resa. Skärp er!, säger jag därför till er som tänker före ni pratar, som funderar före ni agerar, och som investerar istället för att spenderar.

Nu ska jag gå och äta fredagstacos, och jag tänker inte ens kolla om köttfärsen är genomstekt. Carpe Diem.

lndz7853

3 bokningsbekräftelser till en och samma rumpa. Så kan det gå.

img_0066

Det här är inga vinterdäck till en Volvo, det är sommardäck till en Ferrari. Bring fick rycka ut och lösa den fadäsen.img_0067

Fassan i Saaben. Motorlampan lyser men det tror jag den gjorde från fabrik. img_0070

Här står min nya Volvo. Där står den bra ett par dagar till. Vare sig den vill eller inte.

img_0071

Den ser lite naken ut utan gummi, det får jag erkänna. Men nu är det löst och bilen är på väg. Allt ordnar sig.

99 saker jag hellre skulle göra än att köra gokart

Var det verkligen inte svårt att komma på igår. För igår körde jag gokart igen, mot bättre vetande. Fiber Direkt Cup hade årspremiär och 13 lag var uppradade på startlinjen. Jag har blivit inbjuden av Cupgeneralen Lange att dadda ett lag som kommer bestå av idel gokartproffs. Eller tvärt om var det visst, alla andra var gokartproffs, och vi var inte det. Det var så det var. Lätt att blanda ihop det där.

Vårt team bestod denna gång av mackan Edlund, känd för att bland annat vara en av få som offentligt vågar sig på kombon rödrutig skjorta och gul t-tröja. Han har också gjort minst 99 saker på tv som du också hade velat gjort. Han fick t.o.m betalt för det tror jag. Till höger om Mackan står Martin, till vardags Bollnäsmartin på Bandit Radio för er som är vakna innan lunch. Skittrevlig kille, men han har lite dialekt, undrar var han kommer ifrån. Jag har glömt att fråga.

Vi tre mot Världen kändes det lite som, och det visade sig redan på kvalet att vi hade rätt. 12a av 13 lag var vi. Och det var vi väldigt nöjda med! Sen visade det sig att de som kom 13 istället för oss hade fel på bilen. Det förklarade saken. Redan under kvalet händer fadäs nummer ett då Mackan blir rammad i sidan av en annan kart och håller på att bryta alla ben i hela kroppen. Glad att vara vid liv linkar han in i depån bara för att upptäcka att hans telefon har flugit ur fickan i kraschen och sen blivit överkörd av en annan bil. Bra början. Sen under rejset blev vi påkörda i depån av nån som hade mer bråttom än oss. Lite onödigt kan man tycka, men har man bråttom så har man gissar jag. Jag blir arg på mig själv för att jag alltid glömmer notera vilka som är dumma mot oss. När det är dags att ge igen har jag liksom ingen koll på vem som är vem. Jag ska skaffa en sån där dashboardkamera till nästa gång…

Rejset var som sagt igång och jag som körde första sträckan höll vår 12e plats från kvalet i nästan 2 hela varv, sen blev jag omkörd. Och låg sist. Ändå slutade det inte komma bilar? Det var såklart alla varvningar.. Både Mackan och Martin gjorde hjälteinstatser när de väl kom ner i bilen och efter 90 långa minuters körning, så slutade vi bara 7 varv efter! 7 varv efter närmaste bil alltså. Drygt 20 varv efter vinnarbilen. De som var näst sämst varvade oss alltså 7 gånger. skönt. 11 av de 13 lag som körde, slog tydligen dittills årsbästa på banan vilket säger en del om vilka filurer det är som är med och kör.

Men vi ger oss inte. Mackan har lovat att försöka byta klädstil och Martin ska sammankalla hans polare hårdrocksgudarna inför etapp två, då jäklar. Vi kommer också få förstärkningar under säsongen med allt från Världens starkaste till Mästarnas Mästare. Eventuellt kommer också ett gästspel eller två från nån som faktiskt KAN köra gokart… Men det håller vi tyst om så länge…. Vi fortsätter försöka ha roligt och inte ta det på så stort allvar. Ingen som kör om oss kommer heller få vara med på vårt kalas. Så fortsätt köra fort ni, mer tårta till oss..

Bättre gick det för Mackan och mig när vi förra helgen körde höstens Skrotbilsrace ute på Tickstabanan. 22 bilar på startlinjen på rallycrossbanan. Roligare går knappast att ha med kläderna på. Vill ni testa själva så kontakta Hasse på krutcupen.se. Vi kom på pallen för andra rejset i rad. Det verkar som att sladda passar oss bättre än att behöva välja spår och greja. Man kan inte vara bäst på allt… Eller i vårat fall så kanske vi inte är bäst på nåt. Men vi är iallafall artiga, och det sa mamma att det var jätteviktigt.

 

 

 

img_9954

Vi försöker se hårda ut innan start. Tycker vi lyckades bra.

img_9922

Från förra helgens skrotbilsrace. På pallen igen. Som vanligt. Vann gjorde Johan och Lasse, trots att vi försökte fuska.

img_9951

Mackans telefon. Nyligen överkörd av en räcerbilsåkande garagebyggande upppsalabo. Går inte att lite på såna. Skriv upp det.

img_9952

med 20 minuter kvar att köra så ligger vi 4 varv efter  närmaste bil. Det är här en bil bakom, men bara pga att deras transponder var trasig, så deras varv räknades inte.