Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Årets Gokartmästerskap är över, och vinnarna är?

För nån vecka sen  avslutades kanske den mest prestigeladdade gokartcupen i Sverige, om du frågar de som är med och kör. Fiber Direkt Cup. Jag och min vän Mackan har tagit hand om ett lag under året. Till vår hjälp har vi haft lite olika inhoppare, allt ifrån radiopratare och F1-kommentatorer till Teslaförsäljare och riktiga racingstjärnor.

Inget av det har egentligen hjälpt. Vi har kommit sist i varenda race tror jag. Så när vi åkte in mot finalracet hade vi inga höga förväntningar på någon framskjuten placering. Vi var faktiskt så säkra på att komma sist att vi tänkte att det inte spelar någon roll om vi dopar oss innan, så det gjorde vi. Vad ska de göra, diska oss?

På grund av dopningen kunde vi inte köra bil, så hela laget åkte tunnelbana till tävlingen. Det var första gången på ett tag kan jag säga… Men vi fick tag i prioriterade platser vilket kändes lite V.I.P så vi tog dem och skrattade gott åt alla tanter och gubbar som ville ha platserna, men nej du! ”Too late! Ni får stå!”, skrek Mackan och skrattade medan en kvinna på kryckor krampaktigt försökte hålla i sig i en stolpe.

Väl framme vid tävlingen, lite sent, stod alla och lite surt och väntade på oss. Vilket de inte hade behövt göra då vi hade tänkt att komma sist iallafall. Men de väntade.

Starten gick och vi anlitade Fredrik Borgegård, Teamchefen från det ledande teamet Elit Sports club, som proffsförare. Han körde första stinten så att jag och Mackan kunde vila. Vi hade ju ändå nästan precis slagits med galna pensionärer som ville ha våra prioplatser på tunnelbanan.

Efter 20 minuter ville Fredrik bli avbytt, så han viftade med armarna säkert i 5-6 varv i hopp om att vi skulle göra oss beredda. Bytena är väldigt viktiga, då varje tiondels sekund betyder mycket ute på banan. Men vi stod precis och åt korv med bröd så vi hade inte tid. Då gick Fredrik ur karten i depån och lämnade den där. Jag fick gå ut, trots att jag precis hade ätit, och köra några varv. Efter att ha blivit varvat av samtliga konkurrenter åkte jag in i depå och försökte leta upp Mackan som tydligen var på toaletten. Så karten fick stå ett tag tills han var klar. Väl ute så körde han iväg, då var vi 36 varv efter tätklungan. Inte så dåligt ändå.

Rejset pågick i 90 hela minuter. Förutom Fredrik, fick vi rallydamen Annie Seel att köra en stint för vårt lag. Hon och Fredrik var jättesnabba, men det hjälpte inte, vi var hjälplöst efter och slutade såklart på sistaplats, igen.

Vem vann då? Jo nu kommer skrällen! Det var faktiskt också vi! Prisutdelningen och efterfesten hölls på Noppe Bar. Där är det fotoförbud. Så det som hände där gills inte. Och enligt SBF:s stadgar är det laget som senast direkt efter race syns på bild med bucklan som officiellt är vinnare. Och av en händelse råkade vi låna bucklan och ta en bild.

Så stort grattis till oss! Bättre lycka nästa år alla andra. Ni har större chans att vinna då eftersom vi inte kommer vara med. Tydligen håller dopingavstängningar i sig ett tag. Vi tänkte inte på det.

På nåt sätt så känns inte sofiero ur plastflaska så jätteglammigt, Champagne känns bättre. Men man tager vad man haver.

Tunnelbana är inte så dumt som folk säger! Vi tyckte det var toppen!