Därför har de häftigaste bilarna dörrar som öppnas uppåt

Screen Shot 2016-03-24 at 15.59.45.png

Nu ska jag berätta en hemlighet. Något som ingen superbilsägare vågar prata om. Det handlar om varför de köper sin extrema bil. Och om vilken bil de väljer. Mycket handlar så klart om prestanda. Bilen ska vara snabb. Riktigt snabb. Accelerationen ska ta andan ur dig. 0–200 ska ske på under tio sekunder. Och varvtiden på Nürburgring, som satts av någon testförare, måste också vara sjukligt snabb. Det fnns dock något annat som jag också tror är viktigt. Något som lockar, men som är väldigt svårt att sätta fingret på.

Jag träffade produktchefen för Rolls-Royce Wraith på Genèvesalongen förra året. Och han slog huvudet på spiken. ”Våra kunder vill anlända med stil.” Det handlar delvis om att bilen är en statussymbol. Men också om att den ger ägaren rikligt med uppmärksamhet.

Har du någon gång suttit i en ovanlig eller häftig bil så förstår du direkt vad han menar.

Här har du världens bästa skor att köra bil med

439af29fdb937072e2732d89a06b222c.jpg

Allt du äger och använder utstrålar en viss sorts status. Vad du har på dig, vilken klocka som sitter på armen och vilken bil du kör. Dina val av prylar hjälper (eller lurar) betraktaren att placera dig på den socio-ekonomiska stegen. Kör du en risig gammal Fiat är du student eller arbetslös. Kör du BMW eller Mercedes pratar vi övre medelklass. Kör du en suv är du hemmafru och bor i ett villaområde. Kör du Ferrari så är du rik.

Ovanstående stämmer för 99 procent av befolkningen. Men, för den översta procenten – det vill säga de riktigt förmögna – är inte ditt val av prylar så viktigt. Det som är statusmarkören nummer ett för människor längst upp i näringskedjan är att vara välinformerad. Att sitta på värdefull information och kunskap. Gärna information som är svår eller mycket svår att få tag på. Riktiga hemlisar, alltså.

Jag är egentligen inte så välinformerad.

Så här gör du när du blir stoppad av polisen

3769552030.jpg

Varenda dag. Ibland två gånger. Så ofta blir jag stoppad av polisen när jag är ute och reser i Europa. Det har inget att göra med min körstil. Nej, jag åker vare sig för fort eller vårdslöst. Allt handlar bara om en sak: mina registreringsskyltar.

Det är nämligen helt ofattabart för en polis i Italien, Frankrike, Tyskland eller var jag nu är att jag kan ha vilken text som helst på registreringsplåten.

Där jag bor nu på vintern, La Spezia, blev situationen ohållbar. Mängden tid som gick åt att varje biltur förklara för Polizia att plåtarna minsann var lagliga var helt bisarr. Till slut löste jag problemet genom att kontakta en tidning. Den italienska motsvarigheten till Aftonbladet. På bästa plats i tidningen förklarade jag, med bild och allt, att detta var en laglig registreringsskylt i Sverige och att polisen omedelbart skulle sluta trakassera mig. Efter detta har jag inte blivit stoppad en endaste gång.