Hon är tyvärr död, kan jag få två Gin tonic…sade han med myndig röst

Av Posted on 2 Inga taggar 0

Det är inte ofta jag får läsarbrev. Men, när jag får dem blir det action. Innan vi sätter igång vill jag dock påpeka en viktig sak. Det var inte meningen att det skulle bli så här. 

Jag trodde att ni hade gott omdöme och kunde skilja på underhållning och verklighet. Det verkar som att ni tar allt jag skriver på den här sidan i Sveriges bästa motortidning bokstavligt. Eftersom jag är kreativ och frispråkig kan detta bli en väldigt farlig kombination.

Vi kallar honom för Herr Andersson. Han hade läst min krönika från slutet av 2014. Krönikan handlade om “sju oetiska tips för en lyckad semester”. Där fick han tips om allt möjligt han kan göra för att sätta guldkant på sin semester – om han var beredd att tulla lite på sitt eget samvete. Du kan läsa krönikan online här.

Så var det att lära sig Polska med Izabella Scorupco

Av Posted on Inga taggar 0

screen-shot-2016-12-20-at-15-00-45

När jag skriver det här färdas jag i över 200 km/h. Dundrar på rakt genom det plattaste landskap du kan tänka dig. Perfekt för Blitzkrieg. Mellan Warszawa och Poznan. Och jag sitter inte i en bil. Nej, jag sitter på ett tåg. I restaurangvagnen. På bordet framför mig står min laptop. Till höger om datorn en tallrik med en halväten bit grillad lax. Fisken smakar bättre i Sverige.

Tidigare idag hände något oväntat. Oväntat och samtidigt helt fantastiskt roligt. På Hotel Bristols uteservering mötte min blick ett ansikte jag kände igen. Vi stirrade förvånat på varandra. Sedan reste vi oss båda upp. Tog några steg fram. Hälsade. Och skrattade.

Jag hade träffat Mariusz. En klasskamrat jag inte sett på över 20 år. Fast inte som du tror. För vi gick aldrig i samma klass. Nej, vi gick till och med i olika skolor.