Utbud och efterfrågan brukar hänga ihop. Ja det till och med bör hänga ihop, så länge det inte är onyttiga saker vi talar om. Och här får man absolut känslan av att bilarna ses som ”ohälsosamma och skadliga”. Bara det att man ”marknadsanpassar” parkeringsavgiften för att få ner antalet bilar säger väl allt?
”Förbättringspotential för prissättningen och tillgång till parkering.”
Ska vi marknadsanpassa hundskatten eftersom det finns många hundar? Ska vi marknadsanpassa tillgången till parkbänkar eftersom det sitter många A-lagare på dem? Ska vi förbättra prissättningen av kollektiv långpendeltrafik? – om det blir mycket dyrare att långpendla kommer färre att göra det och då sparar vi energi och därmed miljö. Eller hur.
Varför inte marknadsanpassa kommunalskatten så att det blir dyrare ju mer centralt man bor, eller ska det kanske vara dyrare om man bor i villaförort där bilar i princip är ett måste för dräglig kommunikation och där det finns minst en parkeringsplats vid varje hus. Dags för garageskatt! Dubbelgarage, de ska vi potentialbeskatta!
Man kan undra över vems uppdrag IVL (svenska miljöinstitutet) jobbar. På ditt och mitt? Medborgarnas? De boendes? Rädda PK-politiker? Eller Miljöpartiets?
Varför är det sämre om stadsbo kan ha tillgång till en bil jämfört med en som bor i villaförort? Förmodligen kör stadsbon färre mil eftersom affärer ligger närmare och de allmänna kommunikationerna är bättre.
Jag har absolut inget emot om folk vill bo i bilfria samhällen, och hade det gått att sälja lägenheter väldigt dyrt i bilfria zoner skulle det snabbt ha blivit en affärsmodell för byggföretagen. Någon som sett den trenden?
Jag har för övrigt läst om nybyggda bostadshus som inte ger de boende rätt att ansöka om boendeparkeringar på gator. Kommer de lägenheterna vara attraktiva?
Det jag ser som en bristvara är politiker som inte med ryggmärgs-PK-reflexen gör allt för att minska bilismen utan snarare underlättar för alla medborgare att leva, resa och ha det bra.
Det är valår. Någon där ute som vill ha några röster?