Minns ni Clay Regazzoni?
Regazzoni var schweizare och Ronnie Petersons generationskamrat. Hans F1-karriär sträckte sig ganska exakt över 1970-talet, och avslutades med en svår olycka i USA:s GP 1980.
Regazzoni förlamades i olyckan, men slutade inte tävla för det. Han körde både Paris – Dakar-rallyt och Sebring 12-timmars innan han 2006 omkom i en vägtrafikolycka.
Jag kom att tänka på Clay idag när Ferrari bekräftade att Kimi Räikkönen stannar med stallet 2017.
När Clay Regazzoni F1-debuterade 1970 blev han nämligen Ferraris sista F1-debutant. Sedan dess har det anrika stallat inte låtit en enda debutant komma ens i närheten av sina bilar.
Inte. En. Enda.
För att hårddra det kan man säga att Ferrari under se senaste 4-5 decennierna har gjort noll och ingenting för sportens återväxt på förarsidan.
Istället har de haft som strategi att låta andra team ta riskerna med och göra de kostsamma investeringarna i unga förare, för att sedan plocka dessa på höjden av deras karriärer.
Själva lyckades de inte ens sätta jättetalangen Jules Bianchi en Ferrari innan det var för sent. Och det trots att fransmannen hade fostras i Ferraris egen plantskola.
Beslutet att inför 2017 välja att behålla Kimi Räikkönen ska alltså ses i skenet av detta.
Det är ett enormt fegt val, men något som ligger helt i linje med Ferraris långa historia av fega förarval.
Jag vet att Räikkönen har ett starkt stöd bland många, men hur man än vrider och vänder på det så har han sedan återkomsten till Ferrari underpresterat gentemot både Fernando Alonso och Sebastian Vettel.
Hur man i ett sånt läge resonerar för att välja Kimi istället för en av de yngre, hungrigare och mer spännande alternativen som finns i fältet övergår fullständigt mitt förstånd. Speciellt med tanke på att Perez, Hülkenberg, Grosjean eller Ricciardo förmodligen hade kostat en bråkdel gentemot vad den enstaviga finnen får i årslön.
Det finns två möjliga förklaringar, men ingen av dem är vattentät.
Även om beslutet att behålla Räikkönen kom från allra högsta Fiat-chefen Sergio Marchionne, så kan beslutet vara påverkat av Sebastian Vettels önskemål.
Vettel och Kimi är goda vänner och jobbar uppenbarligen väl ihop. Vettel – stallets tydliga stjärna – har därför all anledning att vilja bibehålla den trygga balansen efter de turbulenta Red Bull-åren med först Mark Webber och sedan Daniel Ricciardo som stallkamrat.
För det andra antar jag att Kimis erfarenhet ses som en styrka inför 2017 då det helt nya tekniska reglementet kommer att börja gälla. I utvecklingsarbetet med en helt ny bil kan förarens erfarenhet vara guld värd.
Minns bara hur starkt Fernando Alonso pressade på för att McLaren skulle behålla Jenson Button istället för den oerfarna Kevin Magnussen inför 2015.
Problemet är bara att Kimi Räikkönen inte är en särskilt flexibel förare. 2014 – när han inte trivdes med Ferrarin – var han inte ens i närheten av sin dåvarande stallkamrat Alonso.
Dessutom hatar finnen att testa och enligt ryktet är hans återkoppling till sina ingenjörer i paritet med hans övriga personlighet: enstavig.
Kimi och Seb – BFF?
P.S. Tidigare i år skrev jag en längre text om detta. Läs gärna även den:
https://www.svenskaracefans.com/GergeisRaceblogg/Ferrari-Fegast-i-F1-2946.aspx
