Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

F1: Räikkönen och Leclerc byter plats med varandra

Av Posted on 0 Inga taggar 0

Äntligen vet vi: Kimi Räikkönen fortsätter köra F1 ytterligare två säsonger, och Charles Leclerc tar finnens åtråvärda sits hos Ferrari.

Det är en på många sätt intressant rockad.

Låt os börja med Leclerc till Ferrari. Det är konstigt nog en både väntad och överraskande flytt. Å ena sidan skrev jag själv såhär för ett drygt år sedan när Ferrari förlängde med Kimi inför 2018 och långt innan Leclercs Sauber-sits var klar:

”[Ferrari] bereder [man] härigenom vägen för Charles Leclerc. Den monegaskiska jättetalangen kommer förmodligen att köra Sauber 2018, och sköter han sina kort väl där kan han ta klivet upp till Scuderian 2019.”

Foto: Ferrari.com

Indikationerna om att Leclerc är något alldeles extra har m.a.o. funnits där länge. Sättet varmed han ibland körde åttor kring sina konkurrenter i GP3 och Formel 2 talade sitt alldeles tydliga språk: han skulle gå hela vägen till ett toppteam i F1.

Allt annat hade varit skandal.

Varför jag själv innan gårdagens tillkännagivande ändå var inställd på att han skulle få ett år hos HAAS innan en flytt till Ferrari skulle kunna bli aktuell är naturligtvis Ferraris enorma feghet när det kommer till unga, oerfarna förare.

Jag har skrivit om det bl.a. här.

Inget annat toppteam i F1 har under det senaste decennierna varit så dåliga på att bidra till sportens återväxt som Ferrari. Inget annat team har varit så fruktansvärt fega när det har kommit till unga talanger.

Det finns en väldigt stark symbolik i att båda de oerfarna talanger som Ferrari har satt i sina bilar under de fyra senaste decennierna kontrakterades medan Enzo Ferrari levde: Gilles Villeneuve 1977 och Stefan Johansson 1985.

När Johansson skrev på för Ferrari i mitten av 80-talet hade han inte mer är 13 GP starter under bältet – ingen annan Ferrari förare har haft så få sedan dess. De senaste 20 förarna som har kört för Ferrari har haft i genomsnitt inte mindre än 79 GP-starter vid Ferrari-debuten!

Vad har detta berott på då? Ja, dels att Ferrari är och förblir Ferrari – och då kan man alltid attrahera väletablerade förare som befinner sig på toppen av karriären.

Men jag tror också att det har funnits en rädslans kultur som växte fram efter Enzo Ferraris död 1987.

Ross Brawn har pratat och skrivit mycket om hur han när han kom till Ferrari mot slutet av 90-talet upplevde att personalen var mer intresserade av att inte göra fel än att göra rätt.

Åtminstone mentalt tror jag att det kan ha varit en attityd som genomsyrat även förarval. En ung förare är ju alltid en chansning, alldeles oavsett tidigare resultat.

Se bara på Stoffel Vandoorne som imponerade minst lika mycket som Charles Leclerc i Formel 2 men verkar alldeles bortkommen i F1.

För ett team kan det vara alldeles förödande att råka satsa på fel häst i den mördande konkurrensen. En beprövad stridshäst som Kimi Räikkönen är ett mycket säkrare kort. Inte roligare, men säkrare.

Men det är också exakt därför som jag menar att Ferrari genom åren borde ha kunnat ta ett större ansvar för sportens återväxt. Tack vare avtal knutna till deras långa historia i sporten sitter de nämligen i en ekonomiskt otroligt privilegierad position jämfört med de andra teamen.

De om några borde oftare ha kunnat chansa på en och annan lovande rookie utan att riskera ens en tesked av familjesilvret.

Därför är det sammantaget otroligt glädjande att de denna gång vågar satsa på en nästan-rookie som Leclerc. Och är det så som ryktet säger att det framförallt är tack vare den nyligen avlidna Fiat-capon Sergio Marchionne som Charles får ta steget upp, då är det bara att lyfta på hatten av tacksamhet gentemot italienaren.

Den interna kampen hos Ferrari 2019 har precis seglat upp som en av den kommande säsongens intressantaste.

Gergei Farkas, GF1