Sauber-föraren Marcus Ericsson har två GP-starter kvar innan F1-karriären är över för den här gången, men kumlasonen har ingen anledning att hänga läpp för det.
Idag tillkännagavs nämligen att han från och med nästa säsong är klar för en satsning på amerikanska IndyCar-serien – där även Felix Rosenqvist kommer att husera från 2019.
Sammantaget är detta den bästa tänkbara utvecklingen för Ericssons karriär – förmodligen till och med bättre än om han hade fått förnyat förtroende hos Sauber ytterligare ett år.
Skälen är flera.
För det första har åren i F1 inte varit lätta. Att år efter år köra fältets sämsta bil har varit den svåraste utmaningen under hela F1-karriären. Självklart trist att Mackan behöver lämna F1 samtidigt som Sauber äntligen hittat formen – men med de sitsarna tagna fanns det inga andra åtråvärda platser kvar i kungaklassen.
För det andra kommer IndyCar att innebära en helt ny chans att visa vad han faktiskt går för – i en klass där bilarna är jämnare och större delen av fältet inte är slagna på förhand. Det kan enbart vara positivt för självförtroendet.
För det tredje hamnar han nu i ett väletablerat och starkt team där han från dag ett kommer att ha realistiska tekniska förutsättningar att åtminstone slåss om poängen.
Schmidt Peterson Motorsports – som Marcus ska köra för – grundades 2001 och har åtminstone under de senaste fem åren tillhört klassens mittfält. Ibland har det gått långt mellan topp-placeringarna, men det har blivit en handfull segrar genom åren.
För det fjärde tror jag att det på alla sätt och vis är bra för Marcus komma in i ett annat sammanhang än den så fullständigt PR-kontrollerade F1-världen. Helgens GP i Mexico City var talande. När Marcus efteråt öppet luftade sitt missnöje över teamets strategi tror jag bestämt att det var första gången på fem långa, svåra, frustrerande år som han öppet kritiserade sitt team. På sikt tror jag att det kommer att vara en stor lättnad att slippa den tvångströjan.
För det femte tror jag att det är bra för Marcus att slippa gå upp mot motståndet som han hade mött internt hos Sauber nästa år – vare sig det hade varit Kimi Räikkönen eller Antonio Giovinazzi som suttit i boxen bredvid. Inte för att jag inte tror att Ericsson hade kunna ha en sportslig chans mot någon av dem – det tror jag att han hade haft. Men hade Marcus inlett 2019 med en traditionell formsvacka hade både superveteranen Räikkönen och Ferraris skyddsling Giovinazzi kunnat bli psykologiskt jobbiga motståndare att jobba sig ikapp.
Nu slipper han helt det besväret.
Är Marcus skifte till IndyCar enbart positivt då?
Nej, såklart inte.
Framförallt finns det inga som helst garantier för att det kommer att gå bra.
På de traditionella banorna lär Ericsson inte ha några som helst problem att acklimatisera sig till den tyngre IndyCar-bilens muskulösa egenskaper, men ovalerna kommer att ställa honom inför en helt ny och väldigt oförutsägbar utmaning.
Rosenqvist har åtminstone stridsprövats i instegsklassen Indy Lights och där visat sig kunna hantera ovalracingens speciella karaktär.
Marcus får dock inte förmånen av en sådan ”mjukstart” – för hans del blir det hetluften direkt. Den första ovalbanetävlingen på Indy-kalendern är nämligen inget mindre än klassikern Indy 500 i maj – med två svenskar i startfältet.
”Gentlemen, start your engines.”
Gergei Farkas, GF1
Foto: GF1