I helgen arrangerades Ba(r)ndagen. En dag där ett stort gäng underbara sportbilsägare från hela Sverige bjuder på sig själva och sina bilar till barn som har haft otur i livet. Allt ifrån svåra sjukdomar till olyckor och annat elände ingen människa ska behöva uppleva. Framför allt inte oskyldiga barn.
Lördagen började med en parad förbi läktarna på Tierp Arena där barnen skulle få se alla bilar de senare skulle få åka med. Erik & Mackan var där som lekledare och började med att be mig skicka röksignaler till de andra bilarna så att de skulle hitta in på arenan (vi gömmer bilarna varje år och säger att inga kommer, lökigt men roligt).
Så jag gjorde som jag blev tillsagd och tog den Cadillac CTS V som Callisma mycket vänligt hade ställt upp med som Official Pace Car för eventet, och gjorde en indianhälsning. Därefter kom bilarna förbi i snabb takt. Trots det tog det över 20 minuter för alla att ta sig förbi läktaren… Nästan 100 superbilar och 100 superballa bilägare far förbi. Otroligt mäktig känsla. Jag blir känslosam ungefär 200 gånger varje event, men den första gången jag måste sätta på mig solglasögonen är alltid när bilarna börjar ramla förbi och man ser dessa barns ögon lysa upp. De pekar och berättar för föräldrarna vad det är för bilar och väljer redan där och då ut vilka de ska åka med. Några valde alla tror jag..:)
Sen var det full fart hela dagen. De chaffisar som fick kämpa mest tror jag var Martin med sin Ariel samt Alex och Borgegård med sina Lamborghinis, Aventador respektive Huracan, som alltid åker på ställ.
Förutom att barnens ögon skiner för kanske första gången på länge ser man många föräldrar med stora leenden. Dessa föräldrar vars barn har det så tufft står där och ler och skrattar, de ser en glädje i sina barns ögon, som de vet är så viktig.
Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att vara i den situation ni är. Min dotter har haft lite problem med magont ett tag och varje gång hon kommer och säger det med en liten tår i ögat vill jag dö för att jag känner mig så maktlös. Och då har hon ont i magen… Ni är så starka som hjälper era barn och ger dem kärlek och styrka genom deras så tuffa tid, och upp till det få någon form av vardag att fungera. Jag tvivlar starkt på att jag hade klarat det och ni är utan tvekan stora hjältar i mina ögon. Allihopa.
Efter barnen hade åkt så mycket de orkade gick kortegen in mot Stortorget i Gävle. Där stod tusentals gävlebor (och nån enstaka från Sandviken tror jag) och väntade på oss. DJ spelade musik, vi lät publiken rösta på bilen med bästa ljudet, Erik & Mackan showade lite och presenterade mottagaren av pengarna från kvällens kommande auktion, nämligen CancerRehabFonden, så de fick chansen att sprida budskapet om sitt fina arbete till fler.
Galamiddagen och auktionen drog igång och det stod klart snabbt att det var en speciell kväll vi skulle få uppleva. Vår målsättning var att få iväg så många cancerdrabbade barn och deras familjer på rehabresor. För varje 15.000 kronor vi fick in, skulle ett drabbat barn med hela sin familj via fondens arbete få chansen att komma iväg på en mycket välbehövlig resa.
När första F1-däcken vi auktionerade ut var redan fem familjer på väg. Sen rann det på. Vi auktionerade till och med ut en av kvällens artisters hatt! När vi var klara med auktionsobjekten hade vi fått ihop 830.000 kronor, CancerRehabfondens representant hade fullt upp med att springa runt och dela ut fakturaunderlag till alla. Då bestämde vi oss för att försöka nå drömgränsen en miljon. Vilket skulle innebära att nästan 70 (!!!) familjer skulle få komma iväg på resor. Något som inte hade hänt utan oss. Utan objekt kvar att auktionera ut frågade vi de underbara bilförarna och deras sällskap om någon kunde tänka sig att skänka 10.000 kronor för att vi skulle närma oss gränsen. Till tonerna av rungande applåder och trumvirvlar så ställde sig en efter en upp. Flera av dem hade redan ropat in andra objekt för stora pengar. En av våra sponsorer hade skänkt ett objekt som han själv ropade in efter en galen budgivning, mot sig själv! Jag skrattade så jag grät. Han kom sen upp på scen och skänkte tillbaka det igen så att vi kunde få in ännu mer pengar på det. Stort!
En efter en ställer sig upp och efter ett par minuter så står där lite drygt de 17 personer som behövdes! Vi hade samlat in en miljon! Helt otroligt!
Jag vill från botten av mitt hjärta tacka alla er som var där, alla er som jobbat i skymundan, alla funktionärer och frivilliga på banan, alla som skänkt auktionsobjekt och alla som ropade hem dem. Det är sällan man upplever såna här saker och jag är väldigt glad att jag får vara en del av det här. Även om det tär lite på både kropp och plånbok 🙂 Men nu är karmakontot uppfyllt för många av er och ni förtjänar det verkligen.
Lev på det här nu. Det gör barnen och familjerna som var där, det kan jag garantera. Min mailkorg är redan fyllt med tårfyllda tack till er alla. Lyssna på Teos pappa i Aftonbladets film från dagen, ”det här tar vi med oss resten av livet”.
Tänk också på alla de cancerdrabbade barn som aldrig hade kommit iväg tillsammans med sina familjer om det inte var för er skull.
Det är stort det här ni har varit med och skapat. Jag hoppas ni inser hur stort.
Paraden inleds genom att skicka röksignaler till övriga bilar.
Bilarna gömda bakom arenan innan allt drar igång.
Körningen på väg att börja.
Bild från Stortorget i Gävle. Stort tack till Gävle kommun och Sofia!!
Bra dag?
Bara på Barndagen?
Teo i hans Lambo för tillfället.
Som tack för att han åkte med fick han en liten nalle.
Glad men trött arrangör. Tack för allt!