jag är nere i Italien för Monzas Grand Prix. Klassiskt race på klassisk mark. Jätteroligt att se banan på nära håll, vi tog till och med en promenad runt banan igår, då ser man här och där resterna av den gamla banan med otroliga velodromkurvor med lutning som på en nascarbana, fantastiskt.
Jag fick dessutom möjlighet att vara gäst i Saubers depåbox under ett av träningspassen. Fantastiskt intressant att se hur det går till på nära håll och lyssna på all radiotrafik.
Det är rätt varmt i Milano nu och jag hade enorma problem att bara stå med lurar på mig och lyssna utan att svettas ihjäl och dö. Förarna kör full makaron i över 340km/h i samma värme, i 2 timmar. Dessutom är det här ett svalt race jämfört med många andra.
Bortsett från värmen så slås man framför allt av deras simultanapacitet. Under tiden de kör så har de konstant kontakt med depån, inställningar ändras titt som tätt, man ändrar bromsverkan, bromspunkter och 1 miljon andra saker. Och det mesta gör föraren själv med hjälp av en av de 400 knapparna som finns på ratten.
Det är så mycket knappar som ska tryckas på och så mycket information som förmedlas fram och tillbaka under tiden de kör att jag i min vildaste fantasi inte begriper hur de gör. De är direkt otäcka. Allihopa.
Jag, tillsammans med de flesta män jag känner har problem att gå och prata samtidigt, så att se dessa monster in action är faktiskt riktigt imponerande.
Nu ska jag gå ner till Saubers hospitalitytält. Marcus har en present åt mig som vi ska auktionera ut på Barndagens stora auktion om ett par veckor. Alla pengar går oavkortat till välgörenhet såklart. Vad tror ni det blir? Bara det inte blir en ratt, de är alldeles för förvirrande.
Obegripligt…
