Alla inlägg avPeter Ternström

Många tror att ett nyårslöfte är en utmärkt tidpunkt att göra förändringar i ens liv. Sägs det i alla fall. Jag tror motsatsen. Nyårslöften är skit. Låt mig förklara:

Har du någonsin avlagt ett nyårslöfte? Hur gick det sen? Lyckades du hålla ditt löfte?

Jag vet hur det gått för mig. Det har aldrig funkat. De flesta av oss har svårt att hålla våra nyårslöften längre an någon vecka. I bästa fall en månad. Ett nyårslöfte känns bra på nyårskvällen. Efter några veckor så är det kört. Ditt nya fina gymkort kommer aldrig mer att användas. En kall öl har aldrig smakat så gott som i slutet av Januari.

Kvar är bara skammen och besvikelsen. Att vi ytterligare en gång har misslyckats. Det här ska vi ändra på. För jag har en lysande plan för dig och mig inför 2018.

I somras upphörde produktionen av Dodge Viper. Denna totalt vansinniga och underbara bil från det stora landet i väster. En enorm V10 på åtta liter (eller ännu mer, i senare versioner), massvis med newtonmeter och en alldeles egen design.

Mitt första möte med bilen hade jag i USA. Jag klev in på en Dodge-handlare i New Hampshire, där jag bodde, och skulle leverera ett par högtalare. I entrén stod en fullständigt stenhård bil jag aldrig sett förut. Den var röd och hade inget tak. Formen var spektakulär. Huven var enorm. Fälgarna såg konstiga ut. Jag kommer ihåg att jag tyckte den såg ut som en sko. Den var inte vacker, men den gjorde ett definitivt ett bestående intryck.

Bilen jag såg var första generationens Viper. Den kom 1992 och fanns bara i en targa-version med löstagbart tak i plast. Löstagbart? Ha!

Jag tycker F1 har blivit töntigt. Så töntigt att jag och många av mina vänner helt slutat bry oss. För några år sedan var det en tradition att alltid ses på en sportbar i Stockholm och se loppen. Nu ses vi fortfarande, men aldrig en söndag eftermiddag för att se F1. Vi har helt tappat intresset.

Nästa säsong ska de införa så kallade HALO-skydd för förarna. En liten bur ovanför deras huvuden som skyddar dem mot skador om de skulle slå runt bilen. Samtidigt har de så kallade HANS-system, som håller fast förarens huvud vid stora G-krafter. Både i hårda kurvor och när de råkar sätta bilen i en betongvägg.

Detta är förbättringar av den redan höga säkerheten för föraren, och inget vi har något problem med. Buren ser fördjävlig ut, men vi kommer att vänja oss, och den kommer med mycket hög sannolikhet rädda något liv framöver.

Jag vet att det har kan låta otroligt, men redaktionen på auto motor & sport testar ibland bilar. Inte jag. Nej, jag anses inte ha den kompetensen som krävs att kunna utvärdera ett bagageutrymme på en ny Volvo eller att bedöma rimligheten i nya Opelns bränsleförbrukning.

För mig finns det inget tråkigare än att läsa ett konsument-test av en bil. All heder till de journalister som står ut med att skriva smörjan. Ibland har jag dock inget val. Till exempel när jag sitter på en lång flygresa och inte har internet.

Två saker förvånar alltid mig. Det första är vilka jämförelsekriterier som väljs ut. Ett exempel jag läst nyligen jämförde hur många mjölkpaket som gick in i skuffen. Volvo vann, med över fem hundra paket. Helt otroligt mycket mjölk. I en Mercedes i samma test fick det besvikna testlaget in arton paket mjölk mindre.