Som bekant har Formel Blogg tillbringat den gångna helgen i Le Mans. Alltid lika kul att återvända till den överväldigande långdistansklassikern – för egen del för sjunde året i rad.
Vansinne? Ja, kanske. Men jag är långt ifrån ensam om åsikten att det är svårt att sluta när man väl börjat. Och nej, det är inte den franska gästvänligheten som attraherar, om man säger så.
Hela veckan kring 24-timmars är som ett Woodstock för bensinskallar, och precis allt kring arrangemanget genomsyras av det allra finaste som racinghistorien har att bjuda på.
Inte minst själva banan: delvis specialbyggd, delvis landsväg – precis så som det var när det begav sig i bilsportens barndom.
Det är också därför som erbjudandet om att provköra nya Toyota Supra på 13,6 kilometer långa La Sarthe-slinga – den som 24-timmars körs på – smällde så oerhört högt. Då banan inte är permanent är den i princip helt otillgänglig under resten av året. Och under tävlingshelgen är det såklart bara de som har något där att göra som får beträda den.
För alla oss andra är det enda sättet att få köra banan i dess fulla längd är just den sortens inbjudan som jag och 30 andra reportrar hade fått av Toyota.
Jag njöt av varje sekund. Dessutom undrar jag om jag inte passade på att sätta ett rekord: Långsammast varv runt Circuit de la Sarthe i hjälm.
Men det är inget som jag skäms för.
Ett enda varv på en av världens mest respektingivande, i en åttahundratusenkronorsbil som jag aldrig kört tidigare – nej, då är det är inte läge att leka Steve McQueen.
Dessutom är inte varvtiden det korrekta måttet på den här sortens unika erfarenhet.
Det jag tar med mig som ett minne för livet är istället den helt surrealistiska känslan när jag först släpper förbi två galenpannor genom Tertre Rouge – den snabba högern som leder ut på Les Hunaudières, felaktigt benämnd ”Mulsanne-rakan” – och sedan ger gas med samma bana framför mig som Derek Bell, Jacky Ickx, Tom Kristensen och alla andra Le Mans-legendarer gjorde sig odödliga på.
Det är oerhört stort.
Videobevis nedan.
Gergei Farkas, GF1
